Ah, Ao Nang!

K & M skriver:

Okej, nu har vi alltsa kommit till Ao Nang. Vad var det da for fiasko vi skrev om tidigare? Jo, var resa och vistelse pa Railey Beach.

Vi kan borja med resan dit, som egentligen inte var sa farlig. Det var bara det att det osregnade och blaste kalla(!) vindar hela vagen over. Nar vi kom fram kom en longtail och motte upp var farja en bit ut fran stranden, det fanns namligen ingen pir. Vi stod och fros ordentligt (eller K i alla fall) innan vi fick kliva pa den lite mindre baten och ta oss in till stranden. Kvallen innan hade vi varit lite bekvama av oss och bokat ett rum pa ett stalle som hette Yaya Resort. Vi hade tittat pa kartan och forstod ungefar var vi skulle ta oss. Sa vi borjade klafsa genom sand och vattenpolar i osregnet. Efter ungefar halva vagen klev vi rakt ner i blot cement - det ar ju lite svart att se att den ar blot nar allt annat ar blott ocksa. Arbetarna garvade mest, sa ingen skada skedd, men kanske ar vara fotavtryck forevigade mitt pa on. Vi fick istallet balansera pa en planka och tog oss over pa andra sidan. Dar fortsatte vi leta. Till slut ser vi en skylt som visar oss att vi hittat ratt, men var ar receptionen?? Darifran vi kommer stovlar vi rakt in pa restaurangen och far sta dar och spana. Vi fick ingen hjalp av nagan personal, det verkade inte ens finnas nagan sadan. De andra som anlande samtidigt med oss pekar pa en disk lite langre bort och vi tar oss dit, dar var det. I receptionen stod nagra halvloja tjejer som egentligen inte alls verkade vilja vara dar. De pratade knappt nagan engelska och var allmant oengagerade i gasterna. Eftersom vi bada ar nagat nerkylda efter batfarden ber vi om att fa uppgradera oss till ett rum med varmvatten och dcet var inga problem. Vi far ett rum hogst upp i en av hotellbyggnaderna. De var i alla fall ratt coola. Trevaningshus i tra som lag mitt bland en massa gronska, det kandes lite som om vi var Tarzan och Jane.

Nar vi lastat av oss grejerna pa rummet bar det ner till hotellets restaurang. Vi satter oss och vantar pa att fa ett par menyer. Inget hander. Personalen gar forbi oss gang pa gang och trots att vi soker ogonkontakt verkar de vara totalt omedvetna om oss. Inne pa ett kontor sitter nagan sorts manager och roker en cigarett, han ser att M sitter och blir mer och mer frustrerad sa till slut kommer han sjalv ut med tva menyer och ber om ursakt for att vi fick vanta. Det var ju i alla fall lite trevligt. Vi tittar i menyerna och bestammer oss ratt snabbt for vad vi vill ha. Medan vi ater ar det ett annat par som ser lika frustrerade ut som vi antagligen gjorde ett litet tag innan. Det visade sig att de suttit och vantat pa vaxel ett bra tag och det slutade med att killen sjalv fick ga och paminna personalen som da borjar tjafsa emot, de pastod att han inte skulle fa nagan vaxel utan att han hade betalat med jamna pengar. Men sa var det ju inte kom det fram tillslut. Under tiden detta lilla drama utspelade sig upptacker jag att varat bord ar fullt av termiter eller mycket sma myror. Det hade varit okej om det inte var for att resten av dagen hade varit so so. Efter maten skulle K bestalla ''real coffey'' som det heter har nar det inte ar snabbkaffe - som det oftast ar. Nar servitrisen kom fram sag hon ut som ett fragatecken nar hon horde bestallningen. Vi forsokte forklara for henne att det stod menyn, men hon var fortfarande lika forvirrad och det slutade med att hon gick och hamtade en meny sa att K fick peka. Hon snappade tillbaka menyn nar detta var gjort och verkade lite fornarmad av nagan anledning, kanske for att hon skamdes over att hon inte kunde sitt jobb och att nagan hade kommit pa henne.. Nar kaffet sedan kommer ut ar det trots allt snabbkaffe. Pah! Lite snopna betalar vi och gar darifran.

Senare pa kvallen satte vi oss ett slag vid baren som lag i anslutning till hotellet. Nar vi bad att fa betala ropade han som serverat oss vad det hela gick pa fran baren och vi vantade pa att han skulle komma och ta betalt. Det hande inte, istallet fick vi sjalva ga och betala vid baren. Nagat som i stort sett inte hant hittills. No biggie egentligen, men som sagt, manga backar sma.

Pa kvallen visade de filmen Sweeny Todd pa restaurangen. Har i Thailand ar det ratt vanligt med filmkvallar pa barer och man samlas, tar en melon shake, en ol eller nagat annat och tittar. Mysigt helt enkelt! Det trodde vi det har skulle bli ocksa. Forst 20 minuter efter att vi satt oss upptacker personalen oss, trots att vi an en gang sokt ogonkontakt, och en trott tjej slanger fram tva menyer pa varat bord. Ytterligare 20 minuter senare kommer en annan servitris fram och fragar om vi fatt bestalla, nej svara vi och sager vad vi vill ha. 40 minuter senare, nar de helt plotsligt bestammer sig for att byta subtitles till spanska fran engelska (ljudet var inte sa bra sa textning var nodvandig) och vi fortfarande inte fatt var mat, ger vi upp. Vi klattrar upp till varat rum och ska forsoka sova.

Nar vi slacker lampan kommer grannarna hem och det ar sa lyhort att vi hor vartenda ord de sager, det var som att de var i samma rum. Senare nar det tystnat nagat hor vi ljud fran var papperskorg. Dar lag en pase chips som det hade gatt myror i (vi hade rakat lamna den pa bordet och det hade de sma liven upptackt sa det var bara att kasta) och nu hordes bestamta prassel darifran. K's gissning ar att det var en liten husodla som boat dar och at de myror som forsokte komma at chipsen. Hela natten hordes sma snabba prassel och ett och annat odleskall. Ja, de skaller faktiskt! Vi orkade inte gora nagat at saken, vi bodde uppe bland traden och hade en 5 cm springa under dorren sa sjalvklart hade vi ett par nattliga gaster. Skramde vi bort en skulle den eller nagan annan antagligen komma tillbaka. Tack gode gud for myggnatet vi hade runt sangen.

Vart att tillagga ar aven att Railey Beach ar ett paradis for bergsklattrare, men inte for oss andra. Det finns helt enkelt inget pa on att gora, ingen ordentlig huvudgata att strosa pa, knappt nagra restauranger och en massa avstangda omraden endast avsedda for lyxhotellens gaster. Inte ens ett ordentligt internetcafe hittade vi. Vi hade kunnat ligga och jasa pa stranden, men nu var det ju mulet och blasigt sa det hade kanske inte varit nagan hojdare. Vi kollade krabbor istallet och gick ner oss fullstandigt i en massa svart dy. Resans hojdpunkt.

Nar vi vaknade var var forsta tanke: Vi ska harifran. Nu. Inte ens frukost at vi, vi tog oss istallet ner till stranden och tog en longtail (taxibat) till Ao Nang dar vi ar nu.

Det finns inte sa mycket att skriva om dagens bravader eftersom det knappt blivit nagra. Efter var 20-minuters batfard hit har vi mest gatt omkring har och tittat i affarer, shoppat och atit gott (som vanligt). K passade pa att ta en massage och fotskrubb nere pa stranden medan M satt och filosoferade.

Nu ska vi forsoka arbeta upp en aptit infor middagen och slappa lite till, sedan blir det till att forsoka sova ut i varat frascha och billiga rum med AC och TV.

Gardagen i bilder:

Var sida av stranden pa Railey hade i sand
utan istallet gyttja och mangrovetrad

K's fot efter en liten strandpromenad

Dagen i bilder:

Thai-Ronald

Varldens godaste kiwismoothie finns pa Ao Nang!