Nu är vi alltså hemma. Det känns både jätteskönt och lite ledsamt, en smått underlig känslomix.
Sista kvällen i Bangkok fördrevs med bio i lyxtappning. Filmen var sådär, vi såg 2012, men vi kan knappast klaga på bekvämligheterna. Varje säte var en ordentlig läderfåtölj med fjärrkontroll så man lätt kunde ställa in fot- och ryggstöd. Självklart fick man även filt och kudde. K gjorde genast om sig till en koldolme och bad om en extra filt eftersom de pumpade in rätt friskt med kyla i salongen. Sen var det bara att kolla film och räkna ner timmarna.
Efter föreställningen tog vi ett varv på stan för lite okynnesshopping, dock var vi rätt oroliga för att vi redan hade för tungt bagage och höll därför igen lite smått. Allt som inhandlades var tvunget att gå ner i handbagage eller kunna bäras på kroppen. K kirrade bland annat ett par nya sneakers eftersom det inte kändes helt hundra att komma till snöiga Sverige i flipflops. När vi åkte var det ju ingen snö och inte var det speciellt kallt heller, men vi hade hört att det hade blivit ändring på det...
Runt 20-tiden gick vi tillbaka till vårat gamla hotell och åt middag och sedan bad vi att få hämta ut vårat bagage som de lagrat åt oss. De hjälpte oss fixa en taxi och så bar det av mot flygplatsen. Hela tiden var vi oroliga för vikten på väskan. Som vi skrivit i tidigare inlägg köpte vi ju den största vi kunde hitta och när den var färdigpackad vägde den 37 kg, den innehöll då allt det vi shoppat plus en av våra ryggsäckars innehåll. Vi hade för oss att vi fick ta med oss 20 kg per person, så det kändes ju lite jobbigt att vi även hade en ryggsäck som vägde ytterligare runt 15 kg. Vi packade om, flyttade bland annat tyngre saker till handbagaget och och fick ner den stora väskans vikt till 31 kg. Fortfarande för mycket... För att vara på säkra sidan ringde K till flygbolaget och fick då ett tråkigt besked. Det stämde att vi fick ta med 20 kg per person, och det var dessutom tvunget att vara packat i separata väskor. Det fanns inte en chans att det skulle gå. Vi pratade om att kanske betala för övervikten, men när vi hörde med hotellet fick vi reda på att priset var ca 330 kr per kilo. Dvs 17 kg = ca 5600 kr. Inte en så lockande tanke alltså. Vi började tänka att det kanske skulle vara billigare att uppgradera till förstaklass om det fanns plats och om det skulle innebära att man fick ta med sig mer, men det visste vi ju inte heller. Jobbigt läge helt enkelt. Det slutade med att vi åkte till flygplatsen tidigare än planerat med hopp om att vi skulle kunna lösa problemet. När vi äntligen kom till inchekningsdisken och förklarade vårat dilemma bad killen bakom disken att vi skulle lägga upp väskorna på bandet. Efter några sekunders tystnad såg han på oss och ryckte på axlarna.
"Ni har inte för tunga väskor"
"Inte?"
"Nej, i Bangkok, bara i Bangkok, tillåter vi 30 kg per passagerare"
Man kan säga att en sten föll från våra axlar. Så i väntan på att de skulle starta boardingen, och vi hade ett bra tag på oss, blev det lite mer shopping på flygplatsen. Det fanns mycket fint att köpa, men saker som vi sett säljas för 20 kr eller mindre kostade nu det tredubbla eller mer, så det blev inte många inköp.
Planet blev några minuter försenat och lyfte runt kl 1 på natten. Efter 11 timmar i luften, strax efter kl 6 i morse (12 på dagen Thailändsk tid) landade vi i Stockholm. På Arlanda plockades upp av M's pappa som tack och lov mötte oss med våra vinterjackor i högsta hugg. I bilen kunde vi sedan njuta av en kopp kaffe och varsin lussekatt medan vinterland rusade förbi utanför. Det slog nästan lyxhotellet i Bangkok - så underbart gott och efterlängtat!
Överlag gick resan hem bra, men när vi kom innanför dörren fick vi en lite tråkig överraskning. Elen verkade vara avstängd. Först tänkte vi att vi missat betala räkningen, men den går ju på autogiro så det kunde ju inte vara problemet. När M sedan tittade i elskåpet visade det sig att jordfelsbrytaren slagit ifrån. Den gick att slå på igen men slog genast av sig så fort man släppte taget. Efter samtal till PEAB och tips om hur vi skulle lokalisera problemet visade det sig att vår kyl och frys lagt av. Osis. Det var bara att ställa sig och rensa ur all mat, diska hyllor och torka ur skåpen. Oturligt nog uppgick värdet av all mat till ungefär lika mycket som självrisken så det var ingen idé att ta det hela på hemförsäkringen - skönt bara att vi inte hade hunnit julhandla eller liknande innan vi åkte.
Men trots det lilla missödet kändes det bra att vara hemma. Vi slog på julmusik och packade upp i lugn och ro, på kvällen åkte vi till K's mamma och tog en fika samt hälsade på vår lilla katt som bott där när vi varit borta. Till en början ville missen inte riktigt veta av oss och gömde sig under soffan, men sen kom hon fram och buffades lite. Som vi har längtat! Dock ska vi inte ta hem henne förrän efter julafton eftersom vi kommer sova borta den natten.
Nu när klockan snart är 22.30 här så är den fortfarande 4.30 på morgonen för oss, så vi känner oss rätt så möra. Så nu blir det alltså sängen med stort "S". Vår egen säng, wonderful!
För att sammanfatta drar vi till med den gamla klyschan: "borta bra men hemma bäst!". God Jul och Gott Nytt År på er allesammans och TACK för att ni läst och kommenterat - det har varit väldigt roligt att ni följt med oss på vår resa!
De sista bilderna:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkomna hem! Tack för att ni har delat er resa med oss, det har varit både intressant och lite läskigt (mycket okända djur därborta). Kontrasterna kunde väl inte vara större vad gäller klimatet i alla fall (vadå global uppvärmning?) Antar att Kim tyckte det var skönare att ta ett bikinidopp därborta :)
SvaraRaderaHaha, gumman, du är ju galnare än vad jag var på gymnasiet :D Kul att ni är hemma igen. Vi måste ses snart! Jag vill se alla bilder du inte hunnit posta här. Puss!
SvaraRadera