K & M skriver:
Ujujuj, nu har vi mycket att ta igen, men vi ska forsoka fatta oss relativt kort sa att vi inte blir kvar framfor datorn resten av kvallen.
Igar var vi alltsa pa trekking. Klockan 9.30 gav vi oss ivag med var guide Kleng. Forst gick vi langs den ''vanliga'' trekkingleden, en bred och lattvandrad vag som ledde djupare in i nationalparken. Men ganska snart vek vi av ner pa smastigar som slingrade sig at alla hall och kanter, ibland rakt ner och ibland rakt upp. Manga ganger hade vi ett stup bara nagra centimeter fran kanten av den smala stigen, K som ar hojdradd kampade for att inte titta ner men gjorde det saklart anda. Man fick halla i rotter och grenar eftersom inga racken fanns pa plats. Sa ar det nar man gar offroad i djungeln. Man svettades ymnigt, sarskilt M, och stankade pa ratt duktigt samtidigt som man med stora ogon tittade pa den ena platsen vackrare an den andra (och det ena djuret lite laskigare an det andra). Vi pausade vid floden ett par ganger, Kleng plockade nagan sorts fallfrukt fran ett trad och efter att ha skoljt den runda ljusgrona frukten i vattendraget och vassat kniven pa en sten skar han upp nagra skivor at oss. Det var syrligt, ordentligt syrligt, men gott! Vid lunchtid stannade vi vid ett stalle dar floden gropt ut sa pass mycket av marken att en liten badbar sjo bildats. Sotvattnet var iskallt och valdigt uppfriskande. Platsen verkade vara omtyckt bland fjarilar ocksa, for sa manga samlade pa ett och samma stalle har vi nog aldrig sett tidigare.
Trekkingen var hur som helst fantastisk och 1,2 mil lang - sa det fanns ingen energi till att blogga nar vi val kom tillbaka. Vi firade dock var overlevnad och vara forsta blodiglar (K fick 5 st och M fick 8 sma sotnosar) nar vi kom tillbaka till hotellet. De var omojliga att undga, overallt pa stigen stod de och svajade (!) och hakade pa bast de kunde. K unnade sig en ordentlig fotmassage och M drack SamSong (thailandsk rom) med hotellets agare. Det sag pa vara fotter och nar vi sa att vi fatt vara forsta kyssar av de sma snigelliknande djuren skrattade de gott och massade ''no leach, no fun!''. Ett uttryck som verkar vara valanvant bland hotellpersonalen och guiderna.
Vi trivdes bra i Khao Sok, det kandes lite som varldens ande och allt var valdigt ''laid back''. Inga bestamda oppettider pa affarer och restauranger, det konstanta surrandet av insekter som overrostade de fa bilar som kom akandes och manniskor som verkade valdigt tillfreds med det mesta. Harligt! Forsta kvallen, nar vi skulle ut och ata, gick vi forbi en bur. I den satt en underbart gullig liten langur, som vi senare fick veta hette Lulu. Vi fick nog bada lite ont i hjartat av att buren var sa pass liten som den var och K planerade en eventuell raddningsaktion. Det smartade helt enkelt att se henne dar, sarskilt som man fran djungeln tydligt kunde lyssna till fria gibbonapors rop. Vi kom pa att vi hade lite bananchips kvar fran bilresan, det borde Lulu kunna ata tankte vi. Hon fick mat, men lite extra gottis kan ju inte skada. Vi gick till rummet for att hamta dem, K strackte ner handen i vaskan dar de lag och skrek nar hela pasen borjade sprattla. Den flog i en bage genom luften och nar de landade pa marken sag vi att nagan annan ocksa tyckte om torkad banan. En liten husodla hade letat sig ner bland godsakerna och hade formodligen suttit dar och knaprat i godan ro innan den blev upptackt. Vi slappte ut den pa var veranda dar den kastade sig huvudstupa ut i morkret. Det var nastan sa vi horde ett litet stridsrop innan den forsvann.
Idag ar vi i Surathani, har tillbringar vi natten och i morgon bitti bar det av till HuaHin. Surathani ar en mycket brokig stad och en knytpunkt for resande. Harifran aker man vidare till andra stallen, man stannar sallan har. Nagat som ar valdigt tydligt da vi bara stott pa 5 turister pa hela kvallen. Alla skyltar star pa Thai och engelskakunskaperna bland de vi pratat med har ar nastintill obefintliga. Kanske blir vi kvar i HuaHin, kanske tar vi en snabb tripp ut till Koh Tao, vi far se hur vi gor och vad vi kanner att vi har tid till. Ikvall ar det nattmarknad precis runt hornet fran hotellet med en massa genuint thailandsk mat och andra godsaker. Vi tog en svang men det slutade med att vi at pa KFC. Jattethai. Fy pa oss ;)
Gardagen i bilder:
Hualigen! Nu blev jag verkligen påmind om varför jag (till skillnad mot alla andra?) aldrig längtat efter att åka till Thailand. Så mycket hemska odjur! Det är skönt att så här på avstånd, och i säkerhet, få uppleva allt det vackra och spännande som jag inser också finns därborta. Fortsätt att njuta!
SvaraRaderaSötvattnet måste ha varit härligt efter allt salt? Det ser jättefint ut! Här är allt som vanligt med regn hängandes i luften hela tiden, men det börjar kännas att det snart är jul ändå! Julbord, glögg och tända ljus är läckert! Måste fråga om ni fått mina mail?
SvaraRaderaHej Tarzan å Jane! Oj vad många olika sorts varelser det finns på vår kära jord, tänk att ni får se så många! Det är jättekul att läsa bloggen, ringde nyss till D och läste trekkingrapporten m.m. Hon skrattade högt av förtjusning!
SvaraRaderaGullungar, ha det fortsatt bäst!
P&K från S&E
Gittan:
SvaraRaderaJa, det finns en del labbigt i skogarna har, men som tur ar haller sig de flesta pa behorigt avstand ;)Roligt att du foljer oss pa var resa!
Mor A:
Jo, sotvattnet var riktigt harligt jamfort med allt saltvatten vi varit i. Nar det torkar kanns det ju som man blir alldeles stel och knastrig pa huden. Julbord och sant har vi faktiskt borjat langta lite efter, har pyntas det for fullt! Massa plastgranar och glitter overallt. Vi ska kolla mailen efter dagens bloggande, spannande!
Mamma S:
Vad kul att D ocksa far ta del av var resa, det ska bli kul att visa lite fler bilder for henne nar vi kommer tillbaka, men vi far nog salla lite for det har knappts en himla massa kort ;) Puss pa er!